vindafrid [vi'ndafrid] äld. nord. begrepp, sammansatt av fsv. vinder och fsv. isl. friðr; den frid människan erfar i samklang med den världsallomfattande vinden/anden (isl. andi).

(Ur Mytologisk ordbok för 2000-talet)

Text © 2005-2010 Cajsa Ty     Artwork © Susann Waldemarsson      Webmaster Dan Wolff